SaraTilda

JOBB: Nu börjar jag jobba heltid och det kommer sträcka sig över hela sommaren. Det känns jättebra dels för att det ska bli skönt att få en hel månadslön och dels för att jag får jobba med ngt jag tycker är kul. Det är jättemånga som inte ens har ett sommarlov så jag är lycklig lottad.

SKOLA: Nu är det sommarlov och fick veta förra veckan att den sista tenta som jag gjorde klarade jag. Det trodde jag verkligen inte men det är ju skönt. Nu har jag bara en omtenta som jag ska göra om i slutet av sommaren. The one and only....

TRÄNING: Äntligen har jag vilat klart efter Vätternrundan och nu är det full fart igen. Jag har även blivit av med förkylningen och hoppas inte att den kommer tillbaka. Det är fotbollsträning och bodypumppass som gäller.

ANNAT: Min sambo är på tjänsteresa denna veckan. Förrutom att jobba och träna så kommer jag väl inte hinna så mycket mer. På Torsdag är det avslutning på fotbollen innan sommaruppehållet. Samma kväll är det även gemenskap med jobbet om vädret tillåter så vet ej vilket jag ska gå på än. På Söndag är det dax för brunch hemma hos mig. Jag har dragit igång brunchtema var tredje söndag med mina tjejkompisar med sambos. Så var tredje söndag har ngn av oss tjejer ansvaret att fixa mat och bjuda in oss andra till en trevlig myslunch. Detta ser jag fram emot.... Först ut är jag eftersom jag har dragit igång detta. Vi kommer bjuda på italieninspirerat då min sambo ville ha detta.

.

Jag grejar för fullt här hemma och det blir hur bra som helst. Jag har målat krukor med filmjölk så dom ska bli vita och fina. Varför bara en kruka i vit och inte alla på bilden beror på att det tar ngr dagar innan det vita kommer fram på krukan så den som redan är vit gjorde jag för längesedan medan de två andra har jag målat idag så dom blir vita om ngr dagar. Billigt och bra sätt att måla med filmjölk. Sedan har jag även planterat kryddväxter i dessa fina krukor. Som en extra detalj har jag varit och köpt fina skyltar som berättar vad jag odlar. Gräslöken och citronmelissen ( lilla bilden ) hämtade jag från mammas och pappas land medans persiljan köpte jag på Blomterhallen i Trollhättan. Kryddorna kommer jag ha inne i lägenheten till en början om det går annars får jag flytta ut dem på balkongen. Är tyvärr inte så duktig på att hålla växter vid liv men skam den som ger sig....

Lördagskväll och vi ska snart iväg på grillafton hos ngr kompisar. Vi är egentligen otroligt mätta efter gårdagens ät-attack men hoppas att man blir lite sugen när man känner grilllukten. Det kommer bli en lugn kväll med mys på uteplatsen och det tycker vi om för även om jag ej drack mycket alkohol igår så är man seg i kroppen. Jag ska snart gå ner och köpa lite kött som vi kan grilla annars är det snart dax att klä sig och sticka....

Hoppas ni får en trevlig kväll....

Nu ska jag tipsa om en otroligt duktig design-tjej som har ett eget företag där hon designar allt ifrån företagslogga till vykort och möbler. Går gärna in på hennes sida för mer info http://www.annastalberg.se/index.php

SKOLA: Skolan är över nu och sommarlovet är igång. Har även fått veta att jag klarade min sista tenta som jag absolut inte trodde att jag skulle göra så nu känns det underbart. Nu har jag bara Marknadsföring I kvar att göra tenta inom. Denna tentan klarade jag ej första året och har ej hunnit gjort om den så det får det nog bli i höst.

JOBB: Denna veckan jobbar jag 3 dagar på Swedbank vilket är skönt. Ska lata mig resterande av dagarna för from nästa vecka jobbar jag heltid hela sommaren. På Sportlife har jag bytt bort mitt pass.

TRÄNING: Jag kommer förmodligen inte träna ngt denna veckan pga förkylning. Jag behöver nog också vila efter Vätternrundan.

ANNAT: Midsommarafton till helgen. Vi ska fira detta med vänner här i Trollhättan.


.

JAG KLARADE VÄTTERNRUNDAN.....WIIEEEEEE. Äntligen är det avklarat och jag klarade ta mig igenom 30 mil på cykel tillsammans med min syster. Tyvärr funkande det inte att mobilblogga, jag skrev ca 5 inlägg men dom inte kommit fram. Tråkigt men så är det i teknikens värld. Här kommer en lång resumé av loppet:

Vi startade i Motala på lördagsnatten klockan 00.45 . Det var jag, mamma och min syster som rullade iväg mitt i natten samt ett 30-tal andra cylister på samma tidpunkt. Känslan var både pirrig och förundrad över hur det skulle gå de närmaste dygnet men det kändes bra att äntligen få börja sin resa. Men redan efter första milen var jag tvungen att ringa min sambo för hjälp. Det började regna och jag hade valt att inte ta med mina regnbyxor vilket var dumt. Tur att min sambo hitta oss så jag kunde vara torr resan igenom. Fram till första stoppet som var hästholmen 4,3 mil var vi alla en samlad trupp men sedan splittrade vi oss. Det kändes faktiskt lite kusligt att cykla ensam i början då det var natten. Självklart var det ju fler folk på banan men dom pratade man ju inte med på samma sätt. Sakta så ökade jag takten och började cykla ensam efter ca 5 mil. Men efter ngn mil så var jag tvungen att ta på mig mina regnbyxor för det regnade till och från. Jag hade blivit jätteblöt på rumpan då hjulet hade skvätt upp vatten som jag ej hade märkt, inte så smart men det är lätt att vara efterklok. När jag väl står efter banan och fightas med mina regnbyxor hör jag min systers röst som ropar till mig. Då hade hon också ökat tempot och låg strax bakom mig. Gud vad glad jag blev att se henne.... Sällskap är ett plus i den långa cyklingen. 
Egentligen hade min syster bestämt sig att inte cykla pga att hon inte hade hunnit träna ngt till tävlingen men när dagen kom så kunde hon inte låta bli. Så med 6 mil i bagaget började hon trampa sig mot mål. Hennes mål var att komma till Hjo där hon bor vilket var 18 mil så vi tog sikte på hjo. Men jag var bestämd att jag skulle i mål och om vi ändå kommer till hjo så kunde ju inte min syster lämna mig där eller hur?!
Hur som helst när vi hade hittat varandra på banan igen så var det Gränna 8 mil som blev vårat nästa stopp. På varje stopp fanns det vatten, sportdryck, saft, saltgurka, blåbärssoppa, honungsvatten, energibullar, banan osv. Min favorit var blåbärssoppa och energibullar. Med påfyllning av energi begav vi oss till Jönköping 10.9 som var en stor depå. Där fick man förrutom det vanliga också korv och mos eller så kunde man få gröt. Jag valde korv och mos. Det var gudomligt gott.  Efter en halvtimme av matrast passade vi på att ringa till vår mamma som kämpade hårt bakom oss. Då hade hon precis kommit till Jönköping så vi hann träffa henne innan vi begav oss ut igen. Tyvärr gick det inte lika bra för mamma så hon bröt i Jönköping. Hon har haft en tuff vår av skador och sjukdom som stoppade henne. Men grymt bra jobbat till Jönköping, mamma !!!! 
Nu hade vi avverkat en tredjedel av loppet, i jönköping stannade vi i ca 50 min. Det var nu det skulle börja bli tungt. Nu kom alla jobbiga backar som alla hade pratat om. Samtidigt fick vi känna av motvinden vilket heller inte var kul. Men envisa som vi systrar är så gick det bra. Nästa stopp blev Fagerhult 14 mil.  Här gjorde vi ett snabbt stopp och fyllde fickorna med bullar och drack 2 koppar blåbärssoppa var sedan ut på vägen igen. Vi kände oss otroligt pigga. Resan fortsatte mot Hjo 17,8 mil och energin var nästan på topp. Visst man kände av att man hade suttit på cykeln ett tag nu men otroligt pigga ändå. Här stod mamma och pappa och väntade på oss. Hjo var även en stor depå där lasagne severades. Vi var faktiskt lite rädda att hoppa av cyklarna då man kunde stelna still så det blev en gående måltid för att hålla igång kroppen. Min syster hade ju sagt att hennes mål var hjo men jag fick henne på andra tankar. Vi hade ett braek på 40 min. När vi väl skulle cykla vidare gjorde det ont att sätta sig på cykeln igen. Nu hade vi kört 17,8 mil och det började kännas speciellt i rumpan och andra intima delar av kroppen. Som min syster sa " det är som att sitta på rakblad". Ja, ni förstår vilken smärta man hade men det var ju bara att bita ihop och köra. Värst var det när man hade varit av cykeln och skulle på den igen. Nu hade vi 12 mil kvar till mål och de värsta milen av hela loppet. Nu började kroppen bli sliten. Nästa depå låg i Karlsborg 21 mil. Här var vi oxå effektiva. Påfyllning av blåbärssoppa, bullar som vi fyllde på i våra fickor och toalettbesök. Sedan var det dax igen att fortsätta sin resa mot mål. Depå nr 8 var Boviken 23,2 mil. Milen börjar så smått att ta lite längre tid och kroppen gjorde ondare. Tankarna försökte man få iväg på annat håll för att inte tänka på smärtan i kroppen. Man tål mer än vad man tror och det märker man i dessa lägen. Nu var det varje mil som man fokuserade på. Målet kändes långt bort. Nästa stopp låg i Hammarsundet 25.9 mil. Det blev många småstopp innan vi kom fram till denna station. Min systers knä började krångla. Det var väl kroppens sätt att berätta för henne att den var sliten och vilken kropp skulle inte vara det när man bara cyklat 6 mil innan detta lopp. Vilken kämpe.... Blåbärssoppa och bullar blev det även här på detta stopp. Nu var det 4,2 mil kvar till Motala och gissa om vi längtade. Nästa stopp var Medevi 27,9 mil och det sista stoppet innan mål. Två mil kvar av den oändliga resan...... Sista kraftansträngningen. Här fick jag pusha syrran för nu var hon otroligt trött. Det var som att det inte spelade ngn roll om hon åt eller inte för hon fick ingen energi. Nu kändes det tungt för henne men jag försökte pusha på henne för att hon skulle orka. "Bara 2 mil kvar...det går fort...det sista du behöver göra på cykeln...osv". Envis som hon är så fick jag med henne ända in i MÅL...... Vi körde på 18 tim och 45 min. Tur att vi är envisa.

Tack syrran för att du hängde med mig....Du är grym
Tack min sambo, mamma och pappa för allt support

 

Artikel om tjejfotboll......( känner igen detta..skador hela tiden. Men haft tur med mina knän än så länge. )
 

Tjejer offer för fotbollen

Tusen invalidiserade tonårstjejer. Enbart på grund av knäskador. Så lyder svensk damfotbolls dystra 10-årsfacit.

Avslitna främre korsband i knäet är en fotbollsspelares mardröm. Skadan är akut smärtsam, den kräver upp till ett års rehabilitering och leder längre fram i livet nästan ofelbart till artros (reumatism) i det skadade knäet.
Vilka är det då som köar hos ortopederna för att få sina knän reparerade? Jo, tonåriga fotbollstjejer. De löper tre till sex gånger högre risk än jämnåriga killar.
- Man ska absolut se till att ens ungdomar har en bra invaliditetsförsäkring, säger sjukgymnasten Annica Näsmark, som på uppdrag av Folksam och Svenska fotbollförbundet leder ett projekt för att försöka rädda tjejernas knän.
17-åriga Nathalie Linhem och hennes vänsterknä är ett av många offer för ledares okunskap och lagens poängjakt.
Runt om i Sverige finns hundratals Nathalie Linhem. Talangfulla tjejer som raskt marscherat från flicklaget in i A-laget, som matchas hårt och så PANG! ett trasigt knä.
- Jag kan inte beskriva hur ont det gjorde, säger Nathalie, om den där söndagen i mars förra året då knäet vek sig.
På skalan ett till tio?
- Tio!
All statistik visar att i sporter med mycket hopp och vridningar, som fotboll, handboll och basket, löper tonårstjejer mycket större risk att skada sig än jämnåriga killar. Ingen vet säkert varför just tjejernas korsband råkar så illa ut.
Eller om skadorna kan minskas genom förebyggande träning.
Socialstyrelsen har beräknat att enbart under 2007 sökte 900 tjejer mellan 10 och 20 år sjukhusvård efter knäskador i samband med fotboll. Huvuddelen gällde just korsbanden.
För en mindre grupp är det slutsparkat direkt. Där handlar det om att få knäet hoplappat så gott det går och sedan kontakta försäkringsbolagen för att få ut invaliditetsersättning.
Lång rehabilitering
För alla drabbade innebär ett avslitet korsband lång rehabilitering. Och den som vill fortsätta idrotta måste som regel opereras.
Nathalie hade just fyllt sexton och var en av stjärnorna i Vallens IF:s damlag när hennes knä gav upp. Till synes utan förklaring.
- Jag fick en lätt knuff i ryggen, men det var inte den. Jag vet faktiskt inte varför jag gick sönder, säger hon.
Nathalie är tuff, hård i kroppen. Så efter en veckas vila började hon träna igen. På andra träningen vek sig knäet igen.
Lika ont?
- Lika ont.
Varken klubbens skadebehandlare eller läkaren på vårdcentralen såg vad som var fel. Röntgen på Kungälvs sjukhus visade inget.
Hos en privat ortoped i Göteborg fick hon domen, korsbanden är av, helt eller delvis. Med påbud om styrketräning och sex veckors fotbollsförbud återvände hon till Stenungsund.
När veckorna gått tejpade hon knäet och började spela. Knäet höll inte.
Lika ont?
- Lika ont.
Operation, löd beskedet nu.
- Jag började storböla. Visste att jag hade ett helt år framför mig innan jag kunde spela igen.
Och så berättar Nathalie att förra våren, när hon själv skadades, hade fyra eller fem andra tjejer i A-lagstruppen korsbandsskador. Nu är de tre, kanske fyra, med samma skada.
Återställda först efter ett år
Elitidrottare brukar försöka komma tillbaka ett halvår efter operationen, men enligt aktuell forskning dröjer det upp till ett år innan de flesta är någorlunda återställda.
Karin Schröder på IFK-kliniken Rehab i Göteborg är ordförande i Fotbollssjukgymnastföreningen:
- Vi släpper dem aldrig före sex månader, ofta först efter nio och ibland tolv, säger hon. Och om korsbandet gått innan flickorna fyllt sexton tycker jag inte de ska gå tillbaka till fotbollen. I synnerhet inte om de samtidigt fått någon menisk- eller annan broskskada i knäet.
Enligt norska Senter for idrettsskadeforskning får hälften av tjejerna som sliter av korsbandet också skador på någon menisk i knäet. Var fjärde får skador på annat brosk i knäleden.
Men även om det första året med ett skadat korsband är eländigt så är det bara början. Många tjejer som i dag har roligt på fotbollsplanen riskerar att redan i 30- eller 40-årsåldern hasa runt med en 70-årings utslitna knän.
Ett skadat korsband leder som regel till artros, att brosket i knäet slits ned och i värsta fall försvinner. Benen i knäet börjar skava mot varandra, vilket medför en smärtsam inflammation och svullnad. Reumatism, med annat ord.
Efter tio år kan man se artros i knäna hos närmare hälften av alla som fått en korsbandsskada. Med åren ökar andelen snabbt.
Så ska unga tjejer verkligen hålla på med idrotter med mycket hopp och knävridningar?
- Visst har jag tänkt den tanken, säger sjukgymnasten Annica Näsmark, som i många år rest med damlandslaget.
- Men fotbollen är så viktig för tjejerna och det finns mycket som kan förbättras i träningen för att minska skadorna.
När vi träffar Nathalie på Stekenvallen i Spekeröd en solig måndagskväll har ett år passerat sedan operationen, långa månader fyllda av trist egen träning för att få upp benstyrkan igen.
Så, hur känns det i knäet nu?
- Jättebra! ... fast det gör lite ont ibland.
Har du tänkt tanken "nu lägger jag av"?
- Aldrig, jag skulle tillbaka!
Experterna säger att den som skadat korsbanden borde lägga av, eller åtminstone byta idrott. Nathalie fnyser:
- Det finns inte på tapeten!

Kolla varifrån!

Test mobilblogga

Måndagsmorgon och jag står här på Swedbank och ska snart börja jobba. Ny vecka med nya utmaningar. Den största utmaningen denna veckan kommer vara Vätternrundan som jag startar på Lördags morgon kl 01.45. Förutom detta kommer det vara en lugn vecka med mycket vila.

Skriver mer ikväll när jag slutat jobbet...

Lördag

Klockan har slagit eftermiddag och jag sitter här i sängen och är dödstrött. Tror faktiskt att jag ska blunda en liten stund och ladda om mina batterier. Klockan 07.00 kom hunden som vi passar in och väckte oss och då var det tid för morgonpromenad. Så på med kläderna och ut i  friska luften sedan var det in och äte frukost för klockan halv 10 hade jag Bodypumppass i Vänersborg. Hela förmiddagen gick i träningsspåret så nu börjar mina krafter ta slut. 
Det är ju även Sveriges nationaldag idag så dagen till äran hade jag en Sverigetopp på mitt pass.....Vad gör man inte för att ge det lilla extra till mina deltagare, om jag lyckas kan bara dom avgöra.

 

Nu ska jag slumra till en liten stund sedan bär det av till Åsakas Bygdegård och Bröllop....Vi ska ju hjälpa till och servera, kompisen gifter sig......

Idag är jag ledig från banken, även om chefen ringde mig i morses och erbjöd mig jobb idag så tackade jag nej. Jag har Bodypumppass i vänersborg i eftermiddag och det är ny koregrafi som jag måste lära mig. Så min dag ser ut så här:

11.00 Fika o planering med mamma om vätternrundan
13.00 Lära mig koregrafin till passet fram tills jag cyklar
15.30 Cykla till Vänersborg o Sportlife
16.30 Bodypump
17.30 Passet klart och cykling till Åsaka väntar
18.30 Fotbollsträning i Åsaka
20.00 Cykla hemåt


Det är mycket träning idag och jag kommer faktiskt att stå över fotbollsträningen men kommer ändå åka ut och vara passiv i träningen, kanske kan hjälpa till med ngt eller stå målvakt eller ngt.

Blev tyvärr ingen solning idag då det mulnade på under dagen så jag åkte till klasskompissen och fikade, minst lika mysigt. Sedan har jag varit runt på stan en sväng och shoppat. Letar jobbkläder och skor.....

Hörs senare.