SaraTilda

....och mitt i allt kaos står jag med snorkel men får ingen luft. Det har varit min värsta vecka någonsin och hoppas inte får uppleva detta något mer. Här är min story

Förra veckan började med fullt ös, medvetslös...Inom skolans värld hade jag en tenta, en hemtenta och en uppsats som skulle vara inlämnat och klart när veckan var slut. Två dagar var redan fullbokade av mitt jobb på banken så nedräkningen av dagar hade börjat. Jag hann knappt att andas emellan varven och det enda som höll mig gående var att veckan snart var slut och allt skulle bli som vanligt igen......Mitt i allt kaos går min underbara mormor bort. Min mormor blev 90 år och är evigt tacksam att hon har fått leva ett så långt och härligt liv, men min värld började så smått att rasa. Om bägaren nästan är full och är på väg att rinna över är det svårt att fokusera när någon kär vän går bort. Jag började känna paniken och rädslan över att inte klara av allt jag hade framför mig samtidigt blev man lite avtrubbad och förträngde känslorna.....
Men det är inte slutet av storyn. Helt plötsligt börjar min mamma må dåligt och blir inlagd på sjukhus. Man befarar att det kan vara en hjärtattack.... I denna sekund raderas hela min tillvaro och jag bryter ihop. Den rädslan som jag upplever har jag aldrig kännt och vill aldrig uppleva igen. Vad händer egentligen? Hur ska detta sluta?
Lyckligtvis var det ingen hjärtattack och min mamma mår bra igen. Tack gode gud !!!

Den här veckan har jag fått känna på att livet är skört och att man ska glädjas av sina nära och kära. Tack gulliga pappa som var så stark när jag var ledsen och tack morfar (som är i himlen) att du tar hand om mormor nu...

Nu blickar vi framåt....Mormor, jag kommer sakna dig !!!!




.